Ett nästan kontantfritt samhälle

Sverige brukar beskrivas som ett av världens mest kontantfria samhällen. I många butiker och caféer är det vanligare att betala med kort eller mobil än med sedlar och mynt. Vissa ställen tar inte emot kontanter alls, och på bussar och tåg går det ofta bara att betala digitalt. För många har det blivit så självklart att de knappt har en plånbok med sedlar längre.

Swish är en app som gör det möjligt att skicka pengar direkt från mobilen till en annan person, ofta bara genom att ange ett telefonnummer. Den används både mellan vänner, till exempel när man delar på en restaurangnota, och av småföretag och föreningar som vill ta betalt utan kortterminal. Samtidigt har BankID blivit ett slags digital legitimation. Med BankID loggar man in hos banken, skriver under avtal och kontaktar myndigheter och vårdgivare. För många fungerar det så smidigt att de nästan inte tänker på det.

Utvecklingen har dock en baksida. Den som saknar BankID, till exempel en nyanländ som ännu inte har fått ett svenskt personnummer, kan få svårt att utföra även enkla ärenden. Äldre personer som inte är vana vid smartphones kan också känna att de stängs ute, och detsamma gäller människor som av olika skäl inte har något bankkonto. För dem blir ett samhälle där allt ska göras i appar inte bekvämt, utan snarare ett hinder. Därför har flera organisationer som företräder äldre krävt att det ska gå att använda kontanter också i framtiden.

Utvecklingen har delvis drivits av banker och handel, som tjänar på att hantera färre kontanter. Att räkna, transportera och förvara sedlar och mynt kostar pengar, och många butiker har därför valt att sluta ta emot dem. För konsumenterna har fördelen varit bekvämlighet, men den har också inneburit att man lämnar ifrån sig något: möjligheten att betala anonymt utan att köpet registreras. Vissa ser det som ett problem för den personliga integriteten, även om många inte tänker på det i vardagen. Kontanter har också ett värde i kriser: vid ett längre strömavbrott eller en allvarlig it-störning fungerar inga digitala betalningar, och därför har myndigheter rekommenderat hushåll att ha en viss summa kontanter hemma för krislägen.

Förespråkarna menar att digitala betalningar är snabba och säkra och att de minskar risken för rån. Kritikerna svarar att ett samhälle som är beroende av mobiler och en handfull system blir sårbart. Frågan är alltså inte om utvecklingen kommer att fortsätta, utan hur man ser till att ingen blir stående utanför. Svaret kräver både tekniska lösningar och en vilja att ta hänsyn till dem som inte hänger med.